on a request from a friend
Hei, som jag säger numera!
Jag fick på facebook en förfrågan att skriva om mitt liv sedan jag flyttade till Norge. Just för att jag är den människan jag är kände jag att okej jag kan väl skriva lite igen efter ett års uppehåll.
Jag kan väl summera lite snabbt vad som hänt sedan september 2011:
Jag gick på jobbmässa i Mora där jag träffade på en "hyggelig fyr" från Norge vid namn Lars Rune. Han var ute och skulle rekrytera nya svenskar som telefonförsäljare i TM- huset i Grimstad. Jag var den första som lämnade mitt cv och lämnade uppenbarligen honom med ett gott första intryck. För dagen efter väcktes jag av ett samtal från honom klockan tio. Yrvaken svarade jag till hans fråga: "Vill du jobba i Norge?" (med sörlandsdialekt) Vad sa du nu???
Efter en vecka som ett nervöst vrak gjorde jag mig iordning för att göra en fem minuters presentation av mig själv för honom. Det gick förvånansvärt bra och han ville få ner mig till Grimstad så fort så möjligt. Men jag var fast på jobb i Leksand så det dröjde en månad innan jag äntligen dök upp i Grimstad.
Väl i Grimstad möttes jag i ösande regn av min nya chef som skulle ta mig till min nya lägenhet och min nya rumskompis som jag aldrig träffat förr. I lägenheten väntade Erik min rumskompis sovandes efter en nattur med buss från Falun. Vi åkte till jobblokalen och träffade de nya arbetskamraterna från Sverige och även en av de norska som jobar med oss.
Nästa dag var jag på jobbet och hade upplärning hela dagen och hade mitt första samtal på eftermiddagen. Jag ville verkligen skjuta mig själv efter det samtalet. Jag måste säga att de första veckorna var tuffa, väldigt tuffa men tack vare riktigt sjyssta arbetskamrater var det enkelt att kliva in på jobbet varje dag.
Veckorna flöt på väldigt enkelt och plötsligt började det strömma in nya människor som skulle börja jobba och när jag då började få till det på jobbet kunde jag inte annat än tycka synd om de nya.
När December sedan kom var det dags att skapa julstämmning på jobbet och hela kontoret var fyllt med julklappar och tomtar den första december, alla myste och hade det så koseligt den sista månaden innan vi skulle resa hem till Sverige.
Det som började i September var just att en av våra chefer som heter Simen hälsade på ett sms när han var sjuk till Lars Rune: "Lycka till sista timen hilsen Simen" detta hade redan i två månaders tid blivit sagt på jobbet sista timmen och fått applåder varje gång. Men i December tog vi det till nästa nivå och Simen klädde ut sig till tomte och knackade på dörren innan den kända repliken kom. Jag skrattade så hårt att jag inte kunde sitta i stolen.
I Januari har höjdpunkten hittills varit hytteturen, hela dagsskiftet och några från kvällskiftet åkte iväg och spenderade helgen (13-15) i en 24 sovrums hytte med både pool och jacuzzi. Vi lekte, drack och hade den bästa helgen i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma.
Det är väl lite snabbsummerat vad som skett i mitt liv sen September 2011. Jag skulle vilja påstå att flytten till Norge kan vara det bästa jag gjort i mitt liv och jag har haft det så fantastiskt bra och jag kommer aldrig finna en bättre plats att vara på det är nästan så det tar i för mycket att börja plugga igen.
Hade! So mjag säger varje dag numer
First month of a entire year
Barfota i snön
Dagen började lite för tidigt klockan tio med att syrran ringde från Australien för att säga grattis, mamma som faktiskt fattar att det är svindyrt att ringa från Australien till Sverige lät mig knappt dra på morgorocken innan jag fick rusa till telefonen i köket. Efter ungefär två timmar av National Geografic HD och miljöförstöring anlände nästa syster med pojkvän och festen kunde börja. Nej jag tog i lite för mycket, vi fikade och åt tacos. Själv tycket jag det var lte för mycket när de skulle sjunga efter maten, men för att citera min kusin "Det är så lite att stå ut med" Han har nog rätt!
Jag fick oväntat många gratulationer och MÅSTe hålla mig på den mer aktiva sidan för atthålla koll på födelsedagarna framöver!
Paula out!
New happy!
Nyår brukar väl vara en bra nystart, så med några timmar kvara av 00-talet tar jag mig i kragen och lovar att ta tag i min blogg och skriva något vettigt ibland.
First day of something
Jag måste säga att jag blev mäkta förbannad när min lärare bestämde sig att ännu en gång ta tillbaka något. När man har en deadline ska den inte lämnas in i tid och de som klarade av att få in uppgiften i tid ska få en bedömning efter det och de som inte lämnar in sin uppgift förrän tre veckor efter deadline får bedömning efter det? Innan APU:n fick vi varningen att om uppgiften inte är inlämnad innan APU:n ska de som inte är klara få en helt ny uppgift att jobba med, men surprise surprise, de som inte gjort uppgiften har fortfarande samma uppgift och de har haft fyra extra veckor på sig att läsa på och även om de inte använt det gav det dem en chans vi andra inte fick.
Jag vet, buhu stackars lilla mig som inte får den lärare jag vill ha och inte får lära mig att jobba enligt det tempo jag kommer jobba med i framtiden. Jag spenderadeeftermiddagen att klaga för mamma och pappa sm blev en aning chockade över detta (troligtvis bara för att få mig att hålla klaffen.)
Men jag lyckades skölja bort all ilska med ett kul pass av discodans på friskis och två (snart tre) avsnitt av flash forward med snabbkaffe. Jag lyckades också trots att jag nästan hyperventilerade påvägen till passet när klockan var 18:58 och jag skulle bli sen göra någorlunda bra ifrån mig.
Jag hann också med att skryta om att bl.a dessa bilder ligger i Caminos bildbank på min APU redovisning. Vilket i sin tur betyder att de kanske blir använda i nästkommande nummer.
JAg var tvungen att avsluta med det innan jag återvänder in i världen där hela världens befolkning haft blackout i samma stund och kråkorna dör i somalia där en pojke hittat en stor skorsten!
Giftig spray och the surrogates
Förövriigt ska jag nu bara vänta in the surrogates (som ska ladda klar på tvshack) innan jag kan njuta fullständigt av Bruce Willis när han är som allra bäst. Oj jag glömde nästan säga att jag snart kommer ha photoshop på datorn fritt i 30 dagar, big whoop säger ni som kör den omoraliska vägen och laddar ner detta olagligt på internet. Trivs jag tillräckligt med photoshop kommer iaf jag att köra på the moral highway och köpa detta med studentrabatt.
Ha det!
I feel you Johanna
Oj hörni, det var inte igår jag satt här. Jag kan sammanfatta en aning så att ni som fortfarande går till min blogg för att finna att jag gjort en uppdatering men inte gjort det, ska hänga med i denna sena men tillkomna uppdatering.
Jag åkte till Göteborg för två veckor sedan för att göra min tre veckor långa APU (eller prao, eftersom många 80-talister inte förstått mig när jag använt dessa nya termer.) Så i två veckor har jag bott tillsammans med min syster och hennes pojkvän på hisingen och pendlat till järntorget och the house of Win-win för att jobba på Camino. Jag måste säga att jag har haft mycket kul på min APU blandat med mycket sorterande och fotande.
Men jag vill hellre ta tid att beskriva mina helger som bestått till stor del av de mest otroliga filmer jag sett på länge. För två veckor sedan började jag med att se the wave (die welle). Den handlar om en historielärare som drar med sig sina elever i ett experiment för att få svar på hur nazismen kunde dra med sig så många tyskar. Han startar rörelsen the wave och drar med sig fler och fler elever, hört talas om den? Det har ni säkert.
Helgen efter den bestämde vi oss för att hyra, knowing, med en av mina all time favourites Nicholas Cage. Mycket spännande film med en otrolig bra handling, när en liten flicka gräver ner ett papper fyllt på båda sidor med nummer i en tidskapsel som öppnas 50 år senare och visar katastrofer som skett, b.la 9/11. För att göra det extra tydigt de filmer jag nämner i det här inlägget är ett MÅSTE om ni inte redan sett dem.
Men den senaste och troligtvis bästa musikal (eller thriller) som jag någonsin sett, såg jag igår för första gången, Sweeney Todd. Jisses, för första gången smälte verkligen mitt hjärta när jag hörde en kärleks ballad. Jamie Campbell Bower har den mest otroliga röst någonsin och jag kan inte sluta lyssna på Johanna! Tim Burton är ju verkligen den mest otroliga regissören någonsin och tillsammans med Sondheis musik kan ingen film bli bättre.
Bara för att jag kunde sitta i timmar och smöra för filmen bestämmer jag mig för att ni ska få höra johanna.
Det här är dock bara en del av låten. Men ni hör ju bara hur otrolig den är!
Tandläkar fobi
Jag var till tandläkaren för några månader sedan och när man är sjutton tycker tandläkaren att man ska gå igenom hur man borstar på allra bästa sätt. Så tandläkaren stoppade alltså in tandborsten i munnen på mig och tittade på hur jag borstar tänderna. Ingen press på mig alls, nej gudars nej. För att göra saker värre tycker tandläkaren att vi ska skrämma upp mig som för övrigt skulle fejka mitt dödsfall för att slippa tandläkaren, genom att ge mig en ny tid.
Nu har jag trots allt borstat rätt, använt tandtråd och gjort allt jag kunnat för att min mun ska bli bättre, men icke att jag får mindre ångest för det. Jag har i flera veckor tittade lite snett på mina tänder och upptäckt skavanker som kanske måste fixas, plastas eller på något sätt tas bort. Jag tror till och med att ett hål har utvecklats p.g.a att jag jag dricker kaffe med socker och mjölk som om det var vatten. Tandläkaren kommer säkert ge mig en ny tid igen för att fixa min mun. Ge mig styrka, för fan!
Någon mer som är överdrivet paranoid över vad som kallas tandläkarbesök?
8-10 naada
Quarter final
VS 
Roger Federer Jo Wilfried Tsonga
1. 6 - 7
2. 6 - 1
3. 6 - 7
Det ser onekligen illa ut för Tsonga när Federer leder med 5-1 i tredje och sista set men bara ett par minuter senare har Tsonga jobbat upp sig och leder över världstvåan med 6-5. Han sumpar sina tre matchbollar och Federer går upp till 6-6. Tiebreaket börjar och Tsonga leder med 2-0, men Federer börjar spela på riktigt igen och hoppar upp till 2-2. Jisses vilken jäkla tennismatch alla särskilt kommentatorn var otroligt paff när Tsonga världssjuan vann över världstvåan Federer. Det var en såndär match som nagelbitare börjar bita på fingertopparna om ni förstår vad jag menar.
Missförstånd och missar
Paula/Andreas: Ja!
Pappa: Ja, hej.
Andreas: Jaha men då lägger jag på. klick
Paula: Ja!
pappa: Tänkte bara kolla hur ni har det?
Paula: Ja jag sov
pappa: Jaha, men det är ju dags att gå upp nu klockan är elva.
paula: mmm...
Pappa: Jag tänkte bara kolla om Andreas är ute och mekar med bilen.
Paula: Ja nej uppenbarligen inte.
Pappa: Ja okej men jag ringer igen så får Andreas svara. Klick
ett litet tag senare ringer telefonen igen:
Andreas: Ja det är Andreas!
Han får inget svar så han lägger på luren ett tag senare ringer mobilen.
Andreas: Ja vad är det! xD
Det här samtalet blev gjort för ungefär en halvtimme sen och det är inte alls ovanligt i vårt hus. Ni förstår när jag hör telefonen ringa på morgonen har det blivit en vana för mig att skita i den för att mamma och pappa oftast är hemma, men på lovet är det ju en helt annan sak. Men innan jag kommer på det faktum att både mamma och pappa jobbar så ligger kvar och myser och i sista stund rusar jag upp ur sängen för att svara. Eftersom Andreas blivit van att svara när jag sover så hände det att vi svarade samtidigt den här gången.
gårdagen
Om någon timme eller så ska jag också dra till Leksand som sällskap för att lämna en film, sedan ska vi kanske ta oss en sväng till Insjön också men inte säkert. Efter det blir det bara att hänga med mamma, pappa och brorsan innan vi ska äta och sedan sova. Jag är sådär otroligt pinsam när jag skriker "Jajamän!" när Andreas frågade imorse om jag var klar med smör och skinka, jisses vad röd jag blev. Hursomhelst han är i Borlänge nu och jag kan samla mig själv och inte göra mig själv till åtlöje något mer.
Det blev precis ändrade planer jag stannar hemma drar en filt över mig och läser Terry Goodkind istället :D
9 Augusti 2009
Jag ska kanske vara lite tydligare på att jag hunnit med Drty Love, det här är en film för alla ni perversa personer som tolkade detta fel (erkänn nu) Själv tyckte jag att filmen hade sina ljusa stunder, Jenny McCarthy är lite av ett geni. Men när jag kollade upp filmen på Wikipedia visade det sig att filmen vunnit inte mindre än fyra Golden Raspberry Awards. Nu låter ju det här bra eller hur, men de vann just för worst director, worst actress, worst picture and worst screenplay. Men det är ju inget att deppa ihop för. Det finns ju fortfarande människor som uppskattar galen komedi, och som anser att Jenny McCarthy är en grym kvinna, och jag håller med dem!
You outshine me
Alla överglänser min blogg!
När jag fått det sagt så fick vi besök går, hoho that don't happen too much. En föredetta arbetskamrat till pappa och hennes man kom på besök. Den här killlen rökte pipa! Vilket jag tyckte var lite häftigt faktiskt. Jag som själv inte hade någonting för mig på en fredag kväll gjorde dem sällskap i form av kypare. De började plötsligt snacka om det övernaturliga, förstå nu att det här inte är något jag tycker om att prata om. Den här kompisen till pappa håller alltså på med allt ifrån meditation till healing, hon tror även på bl.a tefat och heliga upplevelser.
Ta mig inte fel jag beundrar nästan folk som tror på det övernaturliga, för själv har jag svårt för sådant. Trots röster (som min syster också hört) från vardagsrummet efter släckning plus vänner som anser att de sett vålnader på bakgården har jag svårt för det här med andra sidan, spöken och heliga maria som kommer till människor runtom i världen för att tala om framtiden. Visst som mamma försöker säga släkten har råkat ut för mycket oförklarliga händelser men det måste ju inte betyda att det kommer från andra sidan, eller?
Kul!
Christian Luuk: Hello I'm Christian!
Madonna: And I'm a jew
Första gången var jag inte riktig med men andra gången klickade det.
Igår slog det mig att det bara är tre veckor kvar av sommarlovet. To quote bumble bee man: Ay,ay,ay!
Stylista
Serien var ju otroligt kul och se på, särskilt när jag själv blev grymt och galet sugen på att jobba på en tidning. Många gånger skulle jag sågat av min vänstra arm för att byta plats med deltagarna. Självklart handligen är likadan som i top model. Deltagarna får än en gång ett uppdrag i vecken att klara av sedan resten av tidengår de bara varandra på nerverna eller knyter starka vänskapsband som skallhålla förevigt. (Yeah right!) Men nu handlade det om ett riktigt arbetsliv där stress och tanke krävdes för att lyckas. Det tär förstås på krafterna att vara modell också men det är inte lika spännande att se på unga kvinnor som står framför kameran och ser otroligt "unreal" ut som att följa riktiga människor som försöker lyckas med ett riktigt jobb.
Hursomhelst redan första gången jag slog på stylista hittade jag två favoriter Dyshaun och Johanna och jag tyckte att jag kunde hylla Johanna även om hon inte officiellt blir vinnare i Danmark förräns å torsdag.
Johanna styslista 2009Bara för att
Åhh vad lycklig man kan bli över skrivning! Det tog ett år för skrivkrampen, men den är borta. När jag vaknade kunde jag bara sätta mig vid datorn och orden flödade ur fingrarna in på word dokumentet.
Göteborg - Gothenburg
En påse chips och restaurang besök tre dagar i rad är precis sånt som får mig att tappa självkontrollen, nästa vecka kommer jag behöva leva på knäckebröd hela veckan för att vänja mg med normalstora portioner igen. Annars har jag haft ett par riktigr trevliga dagar i Göteborg tillsammans med mamma, pappa, Carro och Ingemar. Under resans gång hann vi stanna på burger king i laxå och vänta på maten i åtminstone 45 minuter p.g.a att små sjuttonåringar (underbetalda förresten) blev sönderstressade av alla människor som behövde mat, samtidigt som restaurangen skriker efter moppen. Gå över gatan till et t cafe/frisör/affär/bowlingbana för att dricka kaffe, fastna för en mycket spännande pensionär bowling och imponeras över hur bra Petra Mede var som sommarpratare. Efter en stressig resa på åtta timmar anlände vi till hisingen klockan fem på måndag eftermiddagen. Efter att vi inhandlat ingredienser till tacos åt vi och bara "chilla" tills vi gick och lade oss.
Efter ett svårt val om vart vi skulle åka på tisdagen slutade det med att vi tog oss till mollösund på Orust. Vi stannade vid hamnen, där vi åt mat på en restaurang där bröd inte ingick till den grekiska salladen. Åt sedan glass samtidigt som vi tittade på hur otaliga segelbåtar, motorbåtar tillochmed en ångbåt svischade förbi samtidigt som vi intog glass i stora lass och bara njöt av synen. Efter ännu en lång resa hem till hisingen och en runda på affären för att hitta bland annat smördeg återvände vi till lägenheten (efter viss förvirring) för att baka tårta och laga mat. Ett tag senare anlände även Ingemars förärldrar och vi åt mat och njöt av varandras sällsap innan de var tvungna att ta sig tillbaka till Vänersborg.
Även Onsdagen spenderade vi på havet, men den här gången höll vi oss i den södra skärgården. Vi fick åka båt bort till brännö där vi stannade för att äta mat vandra på ön och köpa en bok för fem kronoer innan vi tog båten tillbaka i land för att besöka ännu en retaurang för middagen. Oj, låter hemskt eller hur?
Idag fick jag spendera 9 timmar i bilen och i en förfärlig timme fick jag lyssna på på Lalehs sommarprat, inte min favorit säger jag.
Kolla vilken lång uppdatering jag fick till :D
rea på expert
I don't know but I've been told, Screwing with jughead never gets old
Alla är så anti det här med regn och jag kan faktiskt inte förstå varför!
