Att ett barn kan vara så monstruöst. Fet och totalt bakom flötet. När man sätter mig framför en video kamera tillsammans med andra barn är det så lätt att se hur ett barn inte ska vara. 1999 var ett sånt år, jag sjöng Sankta Lucia för full hals så att man nästan fick sänka tv-volymen för att inte få hörselskador. Jag hade bordskick som en gris och jag var/är så otroligt bortskämd. Men nostalgin är så otroligt uppfriskande. Gamla videoklipp från lekis var otroligt uppskattat. Det hade jag för länge sedan glömt hur vi varje morgon samlades och drog kalenderblad. Eller hur vi klättrade i klätterställningen på baksidan av skolan. Nostalgi i mitt hjärta! Förlåt att jag lättade mitt hjärta såhär mitt i alltihopa.

                                          "Nostalgi är underbart, så länge det inte är mellan 1999-2004"

Ofrivilligt fick jag dra mig ur sängen klockan nio imorse för att gå till skolan och göra ingenting i fyra timmar. Jag var ut på skolan och satte upp ett par affischer, sedan var det bara och titta på de som kom för att få sitt självporträtt taget. Den enda gången jag hade chansen att visa runt ville de bara veta var det fanns en lärare. De satt lärare i klassrummet och jag visade henne var. Men jag antar att jag inte ska klaga jag fick vara inomhus i värmen medan andra kuta omkring ute i kylan, vissa iklädda kjol.

Alldeles nyligen avslutade jag filmen Ratatouille och trots att det inte var något av Disneys/pixars bästa filmverk kan jag säga att den var ganska okej med Brad Garret som chef Gustafe.  När hälsoinspektörn kom in i köket och möttes av ett helt gäng med råttor som lagade mat, kan jag lova att jag skrattade så jag nästan grät. En sådan underlig humor har jag.

Våra lärare har verkligen inget annat att göra än att tvinga stackars gymnasieelever gå på skolans öppet hus från 11-15:00 på en lördag. Detta är inte uppskattat av någon Media etta skulle jag kunna ta i och säga. Ändå kommer de flesta förmodligen dra sig dit eftersom det är obligatorisk närvaro.
Idag upptäckte jag även att jag är så otroligt dåligt på att göra sjärnkartor. Bygga något är verkligen inte vad jag gör bäst.  

"Run a stop sign in the dark"

Jag kan inte förstå hur alla hinner skriva i bloggen varje dag. Trots det faktum att jag inte har något att göra, lyckas jag inte att skriva. Lördag Var ganska lugn vi knalla runt på stan och kolla Harry Potter hemma hos syrran. Senare gick vi på bio och såg Australia. Den var mycket bättre än jag förväntat mig, mycket bra intriger, smällar och lagomt mycket romantik.  Sen var det tillbaka till skolan idag, kan inte säga att jag var sådär jätte glad över det hela. Jag har varit på mycket dåligt humör nu ett tag och varit mer osocial än vanligt. Men det är sånt som mäniskor omkring mig kommer få lov att att bli vana med.

Äntligen något att skriva om. Dagen igår började klockan nio när vi åkte till borlänge sedan följde tågresan till göteborg. 2 byten i Sala och Katrineholm. Alla tåg var ganska tomma mycket skönt måste jag säga, det var trots allt bara en stackare som fick flytta på sig när han satt på vår plats. Väl i Göteborg mötte vi syrran och började vandra mot hotellet. Ganska litet hotell med en receptionist på bästa humör. Vi packade upp och slog på tv:n ett tag innan vi började leta efter en restaurant som vi kunde äta på. Pappa och jag hittade tillbaka till lilla London där jag fick uppleva gamla minnen när jag åt filé mignon black and white. För fyra år sen klampade ungefär 16 elever och 3 vuxna in och beställde precis samma sak när det var på extrapris. Men den här gången fanns det dock ingen uteservering så vi fick sitta nere i källaren den här gången. Resten av kvällen spenderade vi hemma hos syrran och återvände till hotellet igen kl 22:30. 
Idag vaknade pappa vid fem på morgonen som vanligt, och ingen ville låta mig sova så mamma slog igång tv:n vid halv åtta. Frukost och en kort vandring till nordstan där vi köpte blommor och drog oss iväg till kyrkan för att kolla på syrrans ceremoni.  ceremonin var slut två och nu sitter vi och väntar på att få gå och äta tillsammans med resten av halvsläkten, eller om jag ens kan kalla dem för släkt. Har ingen direkt koppling förutom min syrra. Oj, jag undrar om någon kommer läsa det här.

"Det du hoppas på kommer alltid försent"