Jag måste verkligen ta dagens inlägg för att bara avreagera mig mot alla de människor jag avskyr för annars har jag en känsla av att lärare och vänner kommer ta ett värre slag än vanligt imorgon.

Som vanligt finns det ju avskyvärda människor som inte vet när de ska sluta, människor som inte fattar vad de har och de där människorna som hamnar i kläm när de inte kan tala om sina riktiga problem "just because" andra människor känner att det är bättre att de får uppmärksamhet. Nu ska jag förstås inte stå här och klämma folk på tårna för att jag ser på saker olika än dem, men jag kan inte sluta irritera mig på att de ständigt måste klaga på att allt är så orättvist. Jag ska tala om vad som är orättvist: Det är orättvist att vissa människor får en dröm som de kan följa hela sitt liv medans andra får flera drömmar som alltid går i kras! Varje gång en dröm kommer är det alltid något/någon som står ivägen! Vill man bli atlet suger man på sport i allmänhet, vill man spela ett instrument kan man inte lära sig noter trots att man tjatat om dem i fyra år, eller inte kan ta en klar ton i flöjten. Man vill fotografera men i slutändan inser man att man inte är något. Alla andra lyckas fullkomligt med mina drömmar men jag står still och lyckas inte med någon av dem!  Ursäkta men jag har tröttnat på det och vill inte längre försöka att kämpa mig igenom en ny dröm och få den sönderkraschad p.g.a att jag ALDRIG kommer lyckas, eller någon tar den ifrån mig. Jag vill inte längre känna mig misslyckad, jag vill inte längre kämpa med det faktum att jag måste ta mig igenom varje dag på samma sätt, kämpa för att känna att jag är lika bra som någon annan. Detta blir svårt när vissa människor clearly uppskattas mer än jag p.g.a det faktum att jag inte kan lyckas med att socialisera mig när folk bara ger upp för jag jag är svår att umgås med.  Medans andra flyter förbi utan minsta kunskap om att de är orsaken till att jag är fast.

Jag fick en härlig måndag som en omväxling. Montering av foton till utsällning efter påsk på fotot och jag grät nästan på engelskan när jag skrattade åt uttryck såsom: QK och "vad heter du? erstin, men kåt då?" xD Det tog ett tag innan Sara och Therese förstod vad heter du skämtet, men jag började skratta så fort jag hörde det.  Jag behövde inte heller åka buss hem när mamma skulle bli hämtad av pappa. 

Jag måste bara säga att eniro uppenbarligen inte är att lita på när deras karta kan ha positioner på fel plats.