Att gå till tandläkaren ligger definitivt på topp fem av grejer jag inte vill göra, även om det inte kommer först på listan av otrevliga saker att göra inser jag att det ger mig ångest att ens tänka på tandläkarstolen. Det är jobbigt att ta till tungan och känna lite extra på varje tand för att känna att ett hål är på gång, en tand är lös eller vad det nu är jag hittar på. All den här stressen och ångesten trots det faktum att mina tänder för det mesta ser "mycket bra ut." 

Jag var till tandläkaren för några månader sedan och när man är sjutton tycker tandläkaren att man ska gå igenom hur man borstar på allra bästa sätt. Så tandläkaren stoppade alltså in tandborsten i munnen på mig och tittade på hur jag borstar tänderna. Ingen press på mig alls, nej gudars nej. För att göra saker värre tycker tandläkaren att vi ska skrämma upp mig som för övrigt skulle fejka mitt dödsfall för att slippa tandläkaren, genom att ge mig en ny tid.

Nu har jag trots allt borstat rätt, använt tandtråd och gjort allt jag kunnat för att min mun ska bli bättre, men icke att jag får mindre ångest för det. Jag har i flera veckor tittade lite snett på mina tänder och upptäckt skavanker som kanske måste fixas, plastas eller på något sätt tas bort. Jag tror till och med att ett hål har utvecklats p.g.a att jag jag dricker kaffe med socker och mjölk som om det var vatten. Tandläkaren kommer säkert ge mig en ny tid igen för att fixa min mun. Ge mig styrka, för fan!  

Någon mer som är överdrivet paranoid över vad som kallas tandläkarbesök?