Min stora hatkärlek till torsdagar börjar få mig förvirrad. Att kliva upp på morgonen och bara tänka på att idag ska jag dra mig ner till bussen med en grymt tung väska + att jag ska ha med mig påsen med idrottskläder får mig att stanna kvar i sängen en halvtimme extra.
Efter svenska och engelska har vi idrott, vilket får mig på ett halv glatt humör. Så fort jag kommer in i omklädningsrummet är det som att all självkänsla jag någonsin samlat upp rinner av mig. Att sedan komma upp och mötas av bönan som ska heja klassen igenom ännu en lektion till, och börjar ivrigt med uppvärmningen. Som den klantiga, okontrollerade icke kordinerade människa jag är kan jag inte snurra på armarna och förföytta benen samtidigt och ser ut som ett totalt fån inför resten av klassen som faktiskt lyckas att klara av detta utan att se allt för dumma ut.
På plussidan har jag enbart en halvtimmes matte och slutar efter den klockan tolv, vilket får mig på toppenhumör tills jag går på bussen och det bara rinner av mig. 
Promenaden hem brukar oftast sluta med ett hål i påsen p.g.a att jag slängt den i marken ett x antal gånger.

"Vad är detta att klaga på"