Jag lackade ur totalt på mig själv imorse. Jag hade skakningar i kroppen minst en halvtimme efter att jag pratade klart om boken. För att inte tala om skakningarna (som nästan fick mig att tappa boken och falla ur stolen) när jag pratade om boken. Kändes lite bättre när åtminstone någon hade klarat av att hänga med. Jag har även lackat ur på MP-ettorna som illa tvunget måste göra grupparbeten. Så nu istället för genomgångar ska vi jobba med varanndra, trots det faktum att jag inte kan. Det var svårt att inte kuta ut ur klassrummet när min svenska lärare började prata om hur vissa personer inte tillhör gruppen. Det är inte svårt alls att fundera ut vem hon pekade ut.
Idrotten var inte så otroligt hemskt som resten av tjejerna tyckte. Faktiskt var det rätt kul att kuta igenom hinderbanan medan Måns Zelmerlöv sjöng hope and glory så att högtalarna nästan lackade ur lika mycket som jag.

"Ni som röstade emot mig känn er hatade!"