Det är verkligen otroligt galet hur uppspelt jag kan bli för en tv-serie. Det är underhållande att tänka på att jag inte kan sitta still i stolen när Richard och Darken Rahl står öga mot öga med svärden i högsta hugg. Eller hur Kahlan äntligen använder "the blood rage." Det är som om bilderna i mitt huvud äntligen kommer till liv, inte på det sättet jag föreställt mig, men ändå okej. Jag trodde aldrig att en bokserie skulle kunna få mig så galet besatt, sen att tv-serien skulle göra mig mer besatt är ännu galnare. Trots att specialeffekterna inte är av högsta kvalitet, att boken och serien inte stämmer som jag vill att den ska, kan jag säga att Legend of the seeker blev en ganska okej hit.

"Tennis all night long"