att lämna Göteborg och Metaltown för lilla Leksand. Det faktum att jag inte längre kommer få åka tillbaka till frihamnen med en solbränna som svider som själva fan, bli visiterad av en vakt som inte brydde sig om att jag tog in en plastflaska eller att folk tog med sig handcuffs (i brist på svenskt ord får ni nöja er) vilket man inte fick göra. Jag kommer inte längre kunna vänta i nio timmar på att Marilyn Manson ska spela eller sitta och förbluffas av hur jäkla talangfull sångaren i Dir en grey är.  Allt det här är faktiskt jätte sorgligt med tanke på att jag haft den bästa helgen någonsin och hade det inte varit för alla människor som knuffade ut mig från festivalområdet hade jag troligtvis fortfarande varit kvar på frihamnen. Visst okej för att alla människor  på 175-80 cm måste se till att de får den bästa platsen och tjejerna som är kortare än 162 cm absolut inte får se på Marilyn Manson förutom på storbilds skärmen, var mindre populärt. Inte ens det faktum att alla stank som ett gäng av skunkar som just gått igång, av rök, snus och svett, gjorde mig mindre pepp på festivalen. Disturbed, Marilyn Manson, Hatesphere, Pain, Trivium, All Hell, August Burns red och Bring me the horizon slog många av de andra banden med hästlängder men det spelade ingen roll för då fick jag en chans att sitta i skuggan och plåstra om min solbränna medan de inte lika bra banden spelade.  Jag filmade en hel del och ska försöka lägga upp lite här på bloggen imorgon, men just nu ska jag lägga mig i badkaret med iskallt vatten och vänta på att det ska sluta vara varmt.