Föreställ dig fyra personer som sakta lunkar genom snön. Det enda man hör är hur fötterna får snön att knarra under skorna. Snön faller lätt över ansiktet och smälter på deras kind.  Andningen är normal och de känner igen press överhuvudtaget.

Vad jag just beskrev var en otroligt förskönad version av min dag.

från 8.23 till klockan 11.00 var jag ute i naturen och bara kämpade mig igenom metervis av snö, när jag gick en mil.

"Vart är världen påväg?"