Jag måste verkligen ta dagens inlägg för att bara avreagera mig mot alla de människor jag avskyr för annars har jag en känsla av att lärare och vänner kommer ta ett värre slag än vanligt imorgon.

Som vanligt finns det ju avskyvärda människor som inte vet när de ska sluta, människor som inte fattar vad de har och de där människorna som hamnar i kläm när de inte kan tala om sina riktiga problem "just because" andra människor känner att det är bättre att de får uppmärksamhet. Nu ska jag förstås inte stå här och klämma folk på tårna för att jag ser på saker olika än dem, men jag kan inte sluta irritera mig på att de ständigt måste klaga på att allt är så orättvist. Jag ska tala om vad som är orättvist: Det är orättvist att vissa människor får en dröm som de kan följa hela sitt liv medans andra får flera drömmar som alltid går i kras! Varje gång en dröm kommer är det alltid något/någon som står ivägen! Vill man bli atlet suger man på sport i allmänhet, vill man spela ett instrument kan man inte lära sig noter trots att man tjatat om dem i fyra år, eller inte kan ta en klar ton i flöjten. Man vill fotografera men i slutändan inser man att man inte är något. Alla andra lyckas fullkomligt med mina drömmar men jag står still och lyckas inte med någon av dem!  Ursäkta men jag har tröttnat på det och vill inte längre försöka att kämpa mig igenom en ny dröm och få den sönderkraschad p.g.a att jag ALDRIG kommer lyckas, eller någon tar den ifrån mig. Jag vill inte längre känna mig misslyckad, jag vill inte längre kämpa med det faktum att jag måste ta mig igenom varje dag på samma sätt, kämpa för att känna att jag är lika bra som någon annan. Detta blir svårt när vissa människor clearly uppskattas mer än jag p.g.a det faktum att jag inte kan lyckas med att socialisera mig när folk bara ger upp för jag jag är svår att umgås med.  Medans andra flyter förbi utan minsta kunskap om att de är orsaken till att jag är fast.

Jag märkte aldrig hur mycket jag var beroende av kaffe. Idag kan jag dock känna mig stolt över att jag inte rört en enda kaffekopp överhuvudtaget och ska så fortsätta ett tag framöver. Mitt huvud kan vittna om detta när det dunkar och skriker efter kaffe. Men jag har varit duktigt och druckit massvis med vatten. 

Igår värnade hela familjen om naturen och släckte alla lampor i huset i över en timme. Men p.g.a av VM-kval mellan Sverige och Portugal var det inte värt att stänga av tv:n. Så vi värnade väl inte tillräckligt.