Jag kan knappt vänta, om två dagar så står jag på frihamnen och väntar på att Hatesphere ska börja spela. Några timmar senare kommer jag dessutom se Disturbed. Den som inte uppskattar adrenalinkicken man kan få av Disturbed låtarna får hålla klaffen just nu.
Jag börjar nästan inse att sommarlov egentligen inte är bra för mig alls, när man bara har mer timmar att förslösa.  Jag hoppades på att ta mig ut idag men jag orkade inte helt enkelt, musten gick ur mig när jag kom fram till att jag tappat bort massvis med strumpor (Okej!?) Kaffe har nästan tappat sin tjusning också när man inte har någon social stund när man kan dricka det. Jag försökte hinna se den ofrivilliga golfaren idag men jag fick bara se litegrann, igen.  Hoppas alla inser hur fullsmockat mitt schema är under sommaren :) *not.

Som vanligt firas midsommarn med släkten och som vanligt går den yngre generationen (12-13 pers) ner till majstångsresningen och väntade i duggregnet på att resningen skulle vara färdig. Efter mycket omkring flyttande för alla barn efter att männen nästan tappat midsommarstången var det dags att gå hem. Min sill fick många kommentarer , bra kommentarer lär läggas till. Själv tycker jag inte den var en sån stor hit, men senapssillen var grymt god. Efter maten vandrade folk omkring i väntan på efterätten och efter efterätten delade vi upp oss de lite mer kalla av oss satt kvar i köket, medan "partygänget" satte sig ute på altanen. Alla kom förstås in en efter en för att hämta jackan, samtidigt som alla andra ute på altanen fortsatte dricka och snacka högljutt.  Kvällen blev lite filmaktig när vi stannade uppe hela natten och snackade om allt från festivaler till att en tonåring i vår släkt för länge sedan fick spendera fjorton dagar med att äta bara vatten och bröd. Förutom att vi lät folk svälta var vi också lättsinniga, det var förstås inget Tomas ville höra av utan han viftade bort det. Jag gav upp vid två p.g.a en helvetes förkylning, som förövrig börjar att ta till sig och jag hostar och snörvlar som en galning en vecka innan metaltown. Två tummar upp! 

Vet ni hur hemskt det är att sova på något av de värsta hotellen jag varit på och sedan gå till flyplatsen för att stå i en kö med svettiga människor på den kvava flygplatsen i Lissabon, inte? Då ska jag tala om för er att det är ett rent helvete! Men det ännu värre var ändå att inse att vårat plan inte ska gå direkt till Stockholm, nej för in i helvete det ska till Köpenhamn först. Visst det är inte hela världen att stanna i Köpenhamn, men nu bestämde sig en passagerare vid namn Lundström (eller dylikt, gav inte ett jävla skit i människans namn) bestämmer sig att dra ifrån planet utan sitt bagage och låta planet stå i Köpenhamn i två nästan tre timmar mer än det ska. Som om det inte var nog lämnade detta oss tio minuter att ta oss från sky City till tåget på Arlanda. Vilkety ledde till att vi hade tio minuter på oss att vänta på bagaget som väntades komma sex minuter efter att vi landat, vilket lämnar oss med 8 minuter att hinna till tåget från sky City. När sånt här händer kan man inte annat göra än att lämna bagage med kläder och ost på flygplatsen för att det sedan ska skickas till brlg med flyg och komma fram på torsdagen. Nu vart det många "vilket ledde till" på en gång.  Men efter en sån här dag var det grymt skönt att komma hem till lilla Leksand och hoppa in i en dusch som man inte måste vänta på i fem minuter innan varmvattnet kommer.

Men för att vända på dagen kan jag avsluta med lite gladare nyheter. Jag lyckades snacka med en portugis igår och han förstod mig. Wooho, in your faces everyone som tror att jag inte kan.  Konversationen gick ungefär såhär:

Paula: Uma garaffa de agua grande.
Försäljare: Fresca?
Paula: Si
Försäljare: Obrigado
Paula: (med stadig blick) Obrigado!

Vid busshållsplatsen lite senare.

Mamma: Hur gick det?
Paula: Nu kan du bane mig inte kalla mig för tusrist längre.
Mamma: Varför inte?
Paula: Jo för att jag har köpt en flaska vatten själv på portugisiska.

Senare på kvällen kunde jag inte heller annat att hjäplpa att tycka grabben på restaurangen var grymt frän som räknade ut notan i huvudet framför oss!

Hemma hos min moster vill jag verkligen att tiden ska stanna. Att tiden kan stanna saa jag faar fortsaetta att kaenna doften av nystaedat, fortsaetta sitta paa balkongen i den mest behagligaste vaermen, men allra helst vill jag bara sitta och lyssna paa mamma och moster Olga som pratar om allt och skrattar daa och daa saa att jag maaste skratta med. Hur Olga alltid aer beredd med en kaffekopp till oss alla tre eller hur Fernando alltid har naagonting att goera utomhus, kommer aldrig sluta foervaana mig.
 
Egentligen skulle jag varit paa vaeg hem fraan Porto just nu, men Miguel tyckte att pappa inte skulle vara ute paa motorvaegen ensam i moerkret (kan dock haalla med honom paa den punkten.) Saa nu sitter jag haer och vaentar paa att mamma, Miguel, Carro och Ingemar ska komma hem. Pappa sitter foermodligen och sover framfoer tv:n, medan morfar ger honom ett tyst saellskap. 

Igaar var jag naestan lite pinsam som satt paa balkongen och lyssnade paa Patrik Isaksson "rodnar." Vet inte varfoer men jag fick en stark kaensla av att lyssna paa Patrik Isaksson, detta aer inget som jag aer stolt oever saa naemn det aldrig om vi moets. 

Naer man har naestan13 timmar kvar att resa paa saa kan man verkligen bara avundas mp ettorna som precis satt sig i media soffan foer att invaenta Catarinas ankomst. Ni skulle bara veta hur mycket jag skulle givit foer att kliva av taaget och komma och lyssna paa pladdret i soffan. Men 3 timmar taag, 4 timmar flyg, 2 timmar taag och ca 2 timmar bil saa  var vi aentligen framme klockan 24. sommnade ganska fort maaste jag saega. 

Jag vaknade nu paa morgonen kl 9 (10) svensk tid och fick haalla tyst minut foer stackarna hemma i leksand som fortfarande hade tvaa timmar av mediakunskap. Hursomhelst dagen floet paa och nu ska vi snart aeta lunch, jordgubbar och koersbaer till efterraett det kan inte bli mycket baettre aen saa. 

Och nej jag har inte tappat foerstaandet utan jag saknar de tre sista bokstaverna i alfabeter och faar daa improvisera hoppas alla kan laesa.