Hemma hos min moster vill jag verkligen att tiden ska stanna. Att tiden kan stanna saa jag faar fortsaetta att kaenna doften av nystaedat, fortsaetta sitta paa balkongen i den mest behagligaste vaermen, men allra helst vill jag bara sitta och lyssna paa mamma och moster Olga som pratar om allt och skrattar daa och daa saa att jag maaste skratta med. Hur Olga alltid aer beredd med en kaffekopp till oss alla tre eller hur Fernando alltid har naagonting att goera utomhus, kommer aldrig sluta foervaana mig.
 
Egentligen skulle jag varit paa vaeg hem fraan Porto just nu, men Miguel tyckte att pappa inte skulle vara ute paa motorvaegen ensam i moerkret (kan dock haalla med honom paa den punkten.) Saa nu sitter jag haer och vaentar paa att mamma, Miguel, Carro och Ingemar ska komma hem. Pappa sitter foermodligen och sover framfoer tv:n, medan morfar ger honom ett tyst saellskap. 

Igaar var jag naestan lite pinsam som satt paa balkongen och lyssnade paa Patrik Isaksson "rodnar." Vet inte varfoer men jag fick en stark kaensla av att lyssna paa Patrik Isaksson, detta aer inget som jag aer stolt oever saa naemn det aldrig om vi moets. 

Naer man har naestan13 timmar kvar att resa paa saa kan man verkligen bara avundas mp ettorna som precis satt sig i media soffan foer att invaenta Catarinas ankomst. Ni skulle bara veta hur mycket jag skulle givit foer att kliva av taaget och komma och lyssna paa pladdret i soffan. Men 3 timmar taag, 4 timmar flyg, 2 timmar taag och ca 2 timmar bil saa  var vi aentligen framme klockan 24. sommnade ganska fort maaste jag saega. 

Jag vaknade nu paa morgonen kl 9 (10) svensk tid och fick haalla tyst minut foer stackarna hemma i leksand som fortfarande hade tvaa timmar av mediakunskap. Hursomhelst dagen floet paa och nu ska vi snart aeta lunch, jordgubbar och koersbaer till efterraett det kan inte bli mycket baettre aen saa. 

Och nej jag har inte tappat foerstaandet utan jag saknar de tre sista bokstaverna i alfabeter och faar daa improvisera hoppas alla kan laesa.

   

Mitt tävlingbidrag blev väldigt dissat och fick enbart två röster. Men det rör mig inte riktigt i ryggen när mina två röster kom från två personer som faktiskt tyckte min bild var snygg och ingen vän eller familjemedlem blev informerad att rösta på mig. Känner mig liite stolt iaf (run as fast as the wind, the chick is crazy).

Hursomhelst med bara en vecka kvar innan jag ska åka till Portugal kan jag inte mer än må dåligt över det faktum att jag än en gång misslyckats och kommmer få kommentaren du har gått upp i vikt, igen. Då tycker alla att man ska le mer när man får vakna upp till sig själv varje morgon. Jag ska komma ihåg detta nästa tisdag när jag kliver ut i köket för att äta några brödsmulor för att inte bli klassad som en överätare.  Det tåget har dock åkt, när jag kan äta socker och körsbär som en häst.

Jag sitter här och bara beundrar min kusins son som skrivit massvis med sidor som jag inte kan ta mig igenom när det är många ord jag inte kan. 



Inte mycket att se men 1:03-ca1:14 är ju så otroligt klockren xD